Har ni känt att det ibland samlas så mycket tankar i huvudet så man blir orolig att det ska koka över? I alla fall så är det precis den känslan jag har just nu.
Vi har pratat en hel del om feminism och könsroller i skolan de sista dagarna och detta är ett ämne som jag känner för, innerligt! Det jag just nu funderar kring är detta med att många ser feminismen på en individuell nivå och inte i ett större perspektiv. Till exempel kan vi säga att kvinna X klär sin dotter i rosa och fina hår uppsättningar och rummet är fullt av dockor. Frågan man då kvinna X om hon vet hur detta påverkar hennes dotter och att kvinna X redan från start placerar sin dotter i en föreställning om vad som är kvinnligt respektive manligt. Då får man allt som ofta som svar att kvinna X gör detta för att hon gillar färgen rosa och att hennes dotter passar så bra i rosa. Och ofta blir folk väldigt förolämpade, arga och frustrerade när man börjar diskutera detta ämne för innerst inne vill ingen vettig kvinna vill väl tvinga på sin dotter dessa normer? Jag tror i alla fall inte detta, men vad som skrämmer mig är att folk inte ser något samband. Varför klär de sina döttrar i rosa och sina pojkar i blått? Det kan omöjligt vara så att alla flickor klär i rosa o inte en enda pojke och vice versa.
Varför ska det vara så svårt att få folk att se utanför sin egen lilla värld och börja reflektera över varför de tycker som de gör. För att vi ska ha en chans att bli jämställda kan vi inte ha normer i samhället som säger att kvinnor är svagare än män, och då måste vi börja bekämpa detta redan från start!
Nu är jag inte fanatisk och säger att alla som klär sina döttrar i rosa eller sina pojkar i blått är hemska människor men jag vill säga så här
-Visst, klä du din dotter i rosa om du vill det, men var jävligt medveten om vad just det tröjvalet leder till och står för!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar